2008 

31December Nyårsafton!

Fest igen, och ännu mera mat. Vad de äter de där människorna. Men nötfärs serverades det till pojkarna i allafall, och det är mums!

Tolvslaget var ganska lungt, vi bor på landet ju.
Husse o Rasmus sköt iväg några raketer ute i trädgården, vi andra stod på balkongen o tittade. Remus tyckte det var lite spännande. Sirius gillar det inte alls, han fördrog att hålla sig inne, men är inte hysteriskt rädd längre.

Rå nötfärs är mums, det skulle ni prova istället för dom där sniglarna.....

Gott slut o gott nyttår, Mattes fina Marodörpojkar!

OJ OJ OJ så mycket gott....

Men vad håller de på med.....

Lilljulafton då vankas det danska æbleskiver. (En sorts extra goda pannkaksbullar gräddade i munkjärn).

De var mycket populära hos pojkarna.
jodå, även resten av familjen lät sig väl smaka.

En till, en till bara, snälla Husse

22 December Vår lilla busiga bitvarg har fyllt 3 år!
Han har utvecklats till en klok, vacker och betydligt lugnare vuxenhund.
Lite rymningsbenägen kanske, fast det var ett par månader sen sist nu, men föredrar annars att ha Matte inom synhåll. Skäller intensivt på alla som går utanför tomten, i synnerhet grannarna, fast så snart man kommer in i huset är man gäst och då hälsas man mycket välkommen! Han är en väldig social kille. Det bästa som finns är att få "följa med", gärna på en riktig lång skogspromenad, men att ligga intill o gosa är inte så dumt det heller.....

Födelsedagen firades med tårta. En tuggring fyllt med nötfärs och tre tuggpinnar som "ljus". Remus fick en egen tårta för rättvisans skull och ingen av pojkarna var direkt nödbedda....

Sirius är 3 år!

o pepparkakor som är så gott.....

December Regniga dagar ute, all snö är borta. Men härliga promenader i skogen blir det ändå, och Pojkarna blir både rufsiga och blöta. Men en stunds bus när man kommer in går det åt i alla fall.

Jag hade vanten först.......

Vad bra, nya mattan går att vika ihop den också....

Är det din vante Matte

Vad ska vi hitta på nu då.....

December Första advent mysat vi till det med glögg pepparkakor och lussebullar. Pojkarna är med förstås.

Julesaker har tagits fram, mycket intressant tycker pojkarna, adventljusstaken hittade Matte på golvet på morgonen, mossan och alla svamparna var finfördelade i soffan....

 

Här luktar det gott.....

November Mattes Mamma Bente kom för att hos oss träffa den hund som kanske skulle bli hennes. Micro är en aprikos dvärgpudel på 3 år, och visst fick han så småningom följa med henne hem!

Micro var en mycket snäll kille som tog alla förändringar och miljöbyten med upphöjd ro. Fast han tyckte det var bäst när vi höll Marodörpojkarna på lämpligt avstånd.
Ett kompostgaller mellan köket o rummet var perfekt tyckte han.

Sirius o Remus tyckte att Micro var lite tråkig som inte vill busa, men de slutade bry sig om honom efter ett tag när de fick vara i olika rum.

Hejdå, nu åker vi till Halmstad

 

Bra soffa, med full koll på läget.....

November Remus fyllde 10 månader och vintern kom till Småland. Sirius har ju varit med för och brydde sig inte alls om snön och Remus som annars är ytterst skeptisk inför allt nytt, reagerade inte nämnvärd han heller. Fast smaka på den skulle man förstås.....

Skogen är precis lika spännande att springa o lukta i när den är snötäckt.

Sirius är ju alltid kopplat i skogen fast Remus får vara lös, ännu i alla fall, han tänjer lite väl på gränserna ibland och Matte tränar mycket "stop" och "kom" nu......

November 12 dagar har gått efter olyckan och vi åkte till Linköping igen för nytt återbesök. Grumligheterna är nästan borta nu, otroligt att det kunde läka så snabbt.

Remus fick följa med till Linköping och skötte sig jättebra, låg och väntade under bordet när de undersökte Sirius. Han är ju lite misstänksam mot främmande människor o djur så det fanns mycket att titta o lukta på.
Tyvärr blev han åksjuk på vägen upp och kräktes ner hela framsätet i flera omgångar, stackarn. På vägen hem sov han mest som tur var.

Sirius öga läker jättebra!

November 7 dagar efter olyckan fick Sirius slippa tratten. Han har inte ont längre och beter sig precis som vanligt. Han har till och med bjudit Remus på en brottningsmatch.

Utifrån ser ögat ut som det brukar, tittar man närmare är det fortfarande lite rödsvullet i slemhinnorna. Veterinären var dock mycket nöjd på återbesöket, fast hon sa att ögat är lite grumligt inuti. Det hoppas vi läker ut tills nästa besök.

Sirius tuggring ser mycket mycket godare ut än den jag fick........

Två fina men ganska olika pojkar

Oktober  Sirius kan numera ta hand om ett märgben utan att stressa ihop fullständigt. Men helst skall det grävas ner en stund först, och Matte får karva ut lite märg så det är påbörjat innan man riktigt kan få ro att gnaga.

Mattes säng var ju ett perfekt ställe att gräva ner märgbenet på.

Oktober  Remus fyllde 9 månade den 11 oktober och räknas nu som en unghund, fast nog tycker vi att han är mycket valp i sätt och rörelsemönster fortfarande. Men man börjar kunna se att han kommer att bli en jättefin vuxenhund.

Sirius har blivit lite mer leksugen nu när han slipper att vara kopplat jämt när han är ute på tomten, och har gått upp lite i vikt, och Remus har blivit bättre på att lyssna på Sirius, så nu leker o busar de mer med varandra igen.

Men de har också haft ett par riktiga uppgörelser, det handlar för det mesta om rätten till något tuggben. Då resas det ragg, blottas tänder, morras farligt och skälls. Det kan se riktigt otäckt ut. För det mesta går Sirius segrande ur striden, men en gång vann Remus benet och då blev de lika förvånade båda två. Remus blev så upphetsad att han var tvungen att komma upp i Mattes knä en stund.

September Nu är pojkarna nästan lika stora, i alla fall till vikten, de väger 7,5 kg båda två. Sirius (2,5 år) är 41 cm i mkh och Remus (8,5 mån) är 37 cm i mkh.

Sirius är fortfarande chef och Remus njuter fördelen av att vara ansvarslös lillebror, han utvecklas mycket saktare än vad Sirius gjorde, både kropsligt o mentalt.

Sirius är graciös, vacker, elegant, social och mycket klok.

Remus är massiv, stark, intensiv, charmig och mycket söt.

Båda två är pigga, nyfikna, "Mattesjuka", lättlärda o mycket kärleksfulla.
Två underbara hundar!!

 September Pojkarna är ganska olika till sin personlighet och temperament, det märks bl. a. när de leker.
Sirius tycker om att jaga o fånga saker, men han släpper dom inte gärna igen. Att kampa under högljudd morrande är däremot jättekul.
Remus jagar också gärna efter något, men tycker det är grejen att komma o lämna det så man kan kasta igen. Kampa är småkul, men han släpper ganska fort om motståndaren är envis. (och det inte är ett ben)

Det kan bli lite komplicerad om man leker med båda ;-)

Remus är också en hejjare på pipsaker, han kutar runt, kastar upp den i luften, tuggar frenetiskt m.m. medan saken skriker oavbrutet hjärtskärande.
Sirius har aldrig varit intresserat av pipet, däremot att tyst tugga på den o skaka den intensivt så den säkert är "död".

Gummi o plastsaker finfördelas i småbitar på nolltid, så här i huset är alla leksaker av tyg.

 

Nu är den min!

 September  Efter en sommar i koppel, och en del träning på inkallningar m.m. har Sirius börjat gå lös i trädgården igen.

Han har rymt ett par gånger till, men vi försöker täppa till hålen och punkthöja staketet efterhand. Han smiter nämligen helst på samma ställen har vi upptäckt.
Det är ju förövrigt lite lustig att han så gärna vill sticka iväg på egen hand, när han blir alldeles olycklig om Matte går iväg. Ja om hon åker iväg i bilen, lägger han sig och väntar, men åker hon iväg på sjön gråter han ända tills hon kommer hem igen, även om någon annan är hemma.

Han har förövrigt varit lite ledsen över att behöva vara kopplat jämt, även om kopplet har varit flera meter, och har tappat lite ytterligare i vikt, han var nere på 7,1 kilo till sina 41 cm och det är alldeles för lite, även om han alltid har varit mager.
Matte lät vetten känna igenom honom, och hon hittade inga fel, förutom att han var lite röd i halsen och det fick han penicillin för. Nu när han får springa lös igen är han på mycket bättre humör. Dessutom ställs matskålarna numera bara fram ett par gånger om dagen, och de får äta i var sin.
Sirius äter faktiskt bättre då, och så får han lite olja på sina pluttar.
Remus är säker på att Sirius mat är godare och äter först sin när Sirius är färdig och Matte har tagit bort hans skål.

 

Varför ska han få mycket godare mat än jag....

 September  Remus har börjat testa gränserna mera och Sirius säger ifrån med större skärpa.

Ofta bara gnabbas de lite, eller brottas om någon leksak på skoj.

Men om det verkligen gäller, ett färskt tuggben eller rentav ett märgben t.ex. då är det Sirius som tar hem striden!

Märgben blir det dock inte ofta för Sirius blir extremt vaktig då och stressar upp sig nåt alldeles väldigt, vågar knappt släppa benet och långt mindre gnaga på det, utan det skall grävas ner, grävas upp, kollas, grävas ner igen etc. i flera timmar först.

Undrar om man skulle våga sig på att ta det där benet...

 

September Remus blev 8 månader den 11 september, Han väger 7,5 kilo och är fortfarende 37 cm i mankhöjd. Han har dock växt lite på längden och börjar mer se ut, och röra sig, som en unghund än en liten klumpig valp.
När han är vaken är han mycket intensiv, mycket kärleksfull och mycket leksugen. Sirius blir väldig trött på honom ibland och försöker tala om det på ett hyggligt sätt. Vilket Remus lyssnar på, ibland.

Men när han ställs inför nya miljöer, bekantskaper eller situationer är han väldig försiktig. De mörka höstkvällarna tyckte han inte om, och vägrade gå ut o kissa i trädgården om inte Matte följde med.

Men om det annars är något "otäckt" försöker han skrämmas med sin nya mörka djupa basröst som nästan låter som en schäfer.

Men släpp ner den då Husse, så vi kan leka

2008